Jag och min lärare började prata idag, om varför tonåringar/tjejer mår så mycket sämre nuförtiden än för typ 20 år sedan. Vad tror ni är anledningen? Personligen måste jag säga att det nog beror på dagens ideal och krav.

 

Tjejer har så mycket mer ''jobb att sköta'' än killar. Folk förväntar sig att vi alltid ska vara glada, trevliga, kärleksfulla och älska livet. Men det är klart som fan att ingen är glad 24/7? ALLA har sina bittra dagar, många gillar att prata skit om andra (kan bero på osäkerhet på sig själv), många tjejer har även sjukt bra självförtroende och börjar se ner på andra. Väldigt dumt. Jag har superdåligt självförtroende och kan vara väldigt jävla olycklig vissa dagar men jag pekar inte på folk på stan och säger ''haha kolla vadfan hon har på sig''. Många utav mina vänner gör det och jag försöker att bara acceptera läget liksom, alla får tycka och tänka som de vill.

 

Alla sjuka tv-program fuckar upp våra hjärnor och vårt tankesätt också. Rejält. Man ska tydligen vara smal, solbränd året om, ha perfekt och glansigt långt hår, superfräsch hy och snygga naglar, nyaste kläderna/stilen och status. VEM har sagt att det är så tjejer ska vara? Det är bara fel alltså. Jag fixar aldrig naglarna i salonger, mitt hår är så äckligt slitet så jag själv äcklas, haha, jag glider runt i mjukisar och tights, har superdålig hy och är blek året om (nej vill inte förstöra mig själv med solarium). Ändå har jag vänner och är förmodligen älskad utav många. Så varför är man ''bättre och mer populär'' om man följer alla ''regler''?

 

Sen alla dessa hollywoodklichér. Hur mycket jag än älskar romantiska komedier så är allt detdär bullshit. Det finns inte killar som är sådär som i filmerna. Det finns killar som är i närheten, men inte mer än så. ALLA par har problem, killar är väldigt förvirrade, likaså tjejer. Så snälla brudar, försök att inte leva efter filmer och internet. Sluta förvänta er saker av killar och uppskatta det ni får! Tanken räknas alltid, vad killen gör för er. Eller? Man är inte lycklig om en kille kommer med 100 rosor eller överraskar dig med något du gillar. Nej, man är lycklig när man hittat någon man älskar som älskar en tillbaka. Enligt mig iallafall.

 

Var er själva..snälla? Jag kan känna att jag inte riktigt passar in med mååånga utav mina tjejkompisar då alla är shoppinggalna, nätshoppar, fixar nailsen, klär sig superfint till skolan och ja, ni fattar? Men vadfan, bara för att mina vänner är så betyder det inte att jag måste vara sån? Jag vet att jag skiljer mig ifrån många tjejer samtidigt som jag känner att jag är precis som alla andra. Men, you know, man väljer inte sina vänner utifrån stil eller utseende. Klickar det så gör det, hur olika man än är. Så känner ni att någon ser ner på er för att ni inte är som era vänner, SKIT I DET. Ni är er själva, punkt!

 

Iallafall, nu kommer vi till skoltrött-heten. Aj säger jag bara. Efter nian kände jag bara ''jag kommer aldrig gå ut gymnasiet''. Och nu går jag i trean med helt okej betyg. Jag orkar inte ta mig upp på morgonen, koncentrera sig på lektioner är väldigt svårt med damp även det. Men jag gör det för att jag VET att jag kommer ångra mig senare i livet. Gymnasiet ÄR viktigt, man har själv valt det, så varför förstöra det för sig själv? Ja kämpar varje dag och även om jag tycker det är skitjobbigt så vill jag inte gå ut gymnasiet, för det är en sjukt rolig tid och man lär känna så många nya människor. FÖRSÖK orka, för ni kommer vara såååå stolta över er själva, jag lovar! Ta en sak i taget, stressa inte upp er, gör en plan för hur ni ska lösa saker och ting. One thing at a time.

 

Okej fett virrigt inlägg, var bara tvungen! :)