Jag har hamnat i en period där jag tänker. Alldeles för mycket. På allt. Hela tiden. Bokstavligt talat.

Jag har två veckor kvar i skolan. Två veckor kvar på gymnasiet. Mycket ska göras och man försöker umgås så mycket man kan med de i klassen. De sista stunderna liksom. U get me? Sen går vi ut på praktik, åtta långa veckor med främmande människor, fram till studenten. Dagen då man bara släpper allt och säger hejdå till alla och ''Vi ses snart'' till vissa. Jag älskar gymnasiet, tycker det varit en sjukt rolig tid med fina människor! Jag vill absolut inte ta studenten, jag är iiiinte redo för vuxenlivet med jobb & typ två veckors semester. Haha, blir helt nojjig bara jag tänker på det! Jag vill vara liten, utan ansvar och hela köret, hoho. Var kommer jag jobba efter sommaren? Kommer jag lyckas spara ihop pengar till studierna i USA? Kommer jag gilla det när jag väl ÄR där, den dagen liksom? Kommer jag verkligen vilja flytta dit, bara lämna allt och börja om? Ja, jag tror fan det. Men tanken, ja, it scares the shit out of me. Men ni vet, man säger ju ''If your dreams don't scare you, they are not big enough''. Well, mina är nog FÖR stora, kanske? Och min utbildning till MUA, när kommer den? Allt det där känns så långt borta nu, om ni fattar? Men drömmar har inget utgångsdatum, så det gäller att ha tålamod, bara ta allt som det kommer. För varje dag som går, är jag a little bit closer to my goals and dreams.

 

 

Sen har vi dansen. Tänker hela tiden på hur jag kan bli bättre, hur jag ska göra för att få bättre självförtroende och våga ''sticka ut'' så som jag gör när jag dansar hemma, framför spegeln. When I'm all alone. Min sista termin med AQceS & sen kommer det förmodligen vara audition och ni (de flesta iallafall) känner ju mig, jag kommer aldrig våga gå på en audition, speciellt inte för Enough, haha. Sen har vi alla småtankar, om vänner, den där personen man gillar, osv osv. Blablabla. Haha shit, alltså min hjärna känns som geggamoja. Kan verkligen inte koppla av, bara tänker heeeela tiden. Tycker synd om min ''dagbok'', den får lida som fan, pennan har dominerat haha! Någon som är som mig? Som bara tänker hur, när, varför? Jag kan ju fan inte ens koppla av, haha åååh vad jobbig jag är! :p

 

Jajaja, hoppas ni mår bra! Nu ska lilla jag sova! Puss!