Hallojsan.

Hoppas ni som läser haft en bra helg/midsommar ✽✿

 

Jag gjorde ingenting under midsommarafton, shoppade lite på dagen och skulle ut på kvällen men det blev inte så & jag var bara hemma! Igår lördag så hade jag en såkallad Date night med mitt hjärta. Vi käkade på Jensens och sen promenerade vi mot Gamla Stan och tog några drinkar för att sedan bege oss hem med massa gott att smaska på till en film! Idag har jag varit i Skärholmen och handlat lite klänningar på rean inför semestern. Senare ikväll får jag hem pudeln Lovis som ska vara här i 8 dagar. Mys! Annars så händer det inte så mycket. Dymondz ska träna inför en musikvideo tillsammans med Divine Dancers (Hur kul?!) och efter det har dom en liten summer-break. Min vacay är om 2 veckor.

 

 

 

 

 

 

Okej. Jag vet inte var jag ska börja..

 

Så jag börjar med att säga att det var så fucked up KUL!!!!! Visst det var stressigt osv som det är på tävlingar, men det var en sjuk upplevelse. Min första tävling någonsin och jag hamnade i FINAL. Jag trodde ärligt att jag skulle åka ut efter mitt andra solo (tredje ronden) då jag var off-beat och slarvade pga alla felen. Men jag hade nog med poäng och hamnade i TOPP 3. Låt mig bara säga såhär, att tävla med en fraktur sen 2 veckor tillbaka i stortån var inget lätt. Det var osäkert om jag ens skulle köra pga att jag knappt kunde gå vilket resulterade i att jag bara vilade och vilade = ingen träning alls. Men bara för FEM dagar sen bestämde jag mig att NEJ NU SKA JA GÖRA DETHÄR, vare sig jag bryter hela jävla foten eller ej. Det har varit en dröm för mig att stå på DHQ scenen och nu har den drömmen uppfyllts.Jag hade kunnat göra 10000 gånger bättre, det vet jag mycket väl och alla som känner mig. MEN, jag tror inte nån förstår hur glad och stolt jag är över mig själv som först och främst VÅGADE och TOG TAG I DET. 

 

Finalen...är jag riktigt, riktigt besviken på. Tyvärr, jag sov genom hela skiten. Tänkte på allt jag skulle göra och det blev kortslutning i skallen så jag gick mest runt och lekte med håret och skakade rumpan..medans de andra kämpade för livet, precis som man ska göra haha. 

 

Nåväl, ska inte älta det mer, jag kan bättre, men jag förtjänade faktiskt

min mycket mycket fina TREDJE PLATS ❤ ❤❤ SÅ GLAD ❤

 

Jag har haft så otroligt mycket stöd på sistone under fot-skadan och förberedelserna inför tävlingen.

Jag vill ge ett speciellt TACK till personerna som varit med mig mest just nu genom allt. Angiie, Stina, Charly, Dymondz, min moster Paulina & hennes man. TACK för er positivitet, ert hopp och ert pepp. TACK TACK TACK ❤

 

Tema: Workout girl

 

 

På lördag smäller det. Sätradagen bjuder på massa akter MOT gatuvåldet! 

Mina diamantisar kör en livad show, så alla som kan/vill, KOM!

 

 

 

 

 

 

Alltså. Måste bara tillägna ett inlägg till Hana. Min absolut närmsta vän ♥

 

År 2010 började jag alltså Designlinjen på Sågbäcksgymnasiet. Min klass var 98% tjejer, haha. Och en av dom vackra själarna som nästan åt upp mig med leendet (HAHAHA) var HANA. Denna tjej har alltså bott 3 stationer ifrån mig och vi har missat varandra totalt. Vi klickade redan från första dagen och i 3 år framåt kämpade vi tillsammans med ALLT. Alltså plugg, självförtroende, kärlek, ALLT ni bara kan tänka er. Hon är så JÄVLA FIN inifrån och ut. Ibland tänker jag att jag inte ens förtjänar henne. Och ibland undrar jag hur fan hon orkat med mig. i SJU år. 7 alltså 3+4 Å R ! Har det verkligen gått så många år? Jeez..Hon dömer ingen, snackar aldrig ont om någon, 90% av tiden man är med henne har hon ett leende på läpparna trots att hon själv har sina saker hon handskas med, precis som alla människor. Men denhär tjejen, hon är guld och platina. Vet inte vad jag hade gjort utan henne. Okej värsta snyftinlägget, men det ÄR så. Hon har ALLTID stöttat mig i vad jag än gjort och sagt, peppat mig och visat för mig att jag duger, att jag är good enough, alltid stått kvar, på ett eller annat sätt. Livet går vidare och man växer, tillsammans och isär, och det viktiga att veta med detta, är att vår vänskap aldrig dött ut. Varje gång vi ses känns det som det alltid gjort. Bekvämt, roligt (skrattar alltid alltid tillsammans), mysigt, familjärt. Vi ses inte varje dag och vi pratar inte varje dag, just för att man har sina saker att sköta, men vi är fortfarande vi och det har alltid varit så. Jag vet att dethär godismonstret följt min blogg ett tag, vet inte om det fortfarande är så. Men Honii om du ser dethär så vill jag att du ska veta en jätteviktig sak, och det är att jag litar på dig med mitt liv, och ,

Jag älskar dig som min egen syster ♥

 

Hur fan blev det redan juni? Jag måste börja hinna med livet hahahah. MEN, snart är det semester, somjag längtat..

 

Juni har hittills bjudit på jobb, en jobbmiddag på Oleary's med Fryshuset <3 samt min bebiskusins 1-års kalas där det var MAT, MAT, MAT, våfflor (som även hade en hel våffelstation med ca 9 våffeljärn hahaha), snacks samt ett BAND. Haha, skämtåsido, min morfar som är jazzmusiker och hans musikervänner sjöng och spelade barnlåtar osv. Det var nog det skönaste kalaset jag varit på, en otroligt lugn och bra stämning, inte hysteriskt som det kan vara annars..får smått panik då. Sen att jag nästan åt ihjäl mig är en annan femma..hehe.