Alltså. Måste bara tillägna ett inlägg till Hana. Min absolut närmsta vän ♥

 

År 2010 började jag alltså Designlinjen på Sågbäcksgymnasiet. Min klass var 98% tjejer, haha. Och en av dom vackra själarna som nästan åt upp mig med leendet (HAHAHA) var HANA. Denna tjej har alltså bott 3 stationer ifrån mig och vi har missat varandra totalt. Vi klickade redan från första dagen och i 3 år framåt kämpade vi tillsammans med ALLT. Alltså plugg, självförtroende, kärlek, ALLT ni bara kan tänka er. Hon är så JÄVLA FIN inifrån och ut. Ibland tänker jag att jag inte ens förtjänar henne. Och ibland undrar jag hur fan hon orkat med mig. i SJU år. 7 alltså 3+4 Å R ! Har det verkligen gått så många år? Jeez..Hon dömer ingen, snackar aldrig ont om någon, 90% av tiden man är med henne har hon ett leende på läpparna trots att hon själv har sina saker hon handskas med, precis som alla människor. Men denhär tjejen, hon är guld och platina. Vet inte vad jag hade gjort utan henne. Okej värsta snyftinlägget, men det ÄR så. Hon har ALLTID stöttat mig i vad jag än gjort och sagt, peppat mig och visat för mig att jag duger, att jag är good enough, alltid stått kvar, på ett eller annat sätt. Livet går vidare och man växer, tillsammans och isär, och det viktiga att veta med detta, är att vår vänskap aldrig dött ut. Varje gång vi ses känns det som det alltid gjort. Bekvämt, roligt (skrattar alltid alltid tillsammans), mysigt, familjärt. Vi ses inte varje dag och vi pratar inte varje dag, just för att man har sina saker att sköta, men vi är fortfarande vi och det har alltid varit så. Jag vet att dethär godismonstret följt min blogg ett tag, vet inte om det fortfarande är så. Men Honii om du ser dethär så vill jag att du ska veta en jätteviktig sak, och det är att jag litar på dig med mitt liv, och ,

Jag älskar dig som min egen syster ♥