Vet ni? Jag har en grej jag bara måste få dela med mig av. Alltså, jag förstår inte hur folk kan vara så svartsjuka på varandra nuförtiden. Jag menar, visst blir man glad när det går bra för ens bästa vän eller syster? Visst känner man glädje & stolthet? Ja, precis. Varför kan man då inte glädjas åt andras lycka & framgång även om man inte känner de? Det är heeeeeeeeelt sjukt hur elaka människor är. Det är inte sjukt förresten, det är HEMSKT, patetiskt, sorgligt. What's the point liksom? Människor måste sluta tänka så mycket som de gör, man lever bara en gång, varför inte göra sitt liv & sig själva till något BRA? Jag har lärt mig att man inte kommer någonstans i livet om man är elak, svartsjuk eller irriterad or whatever på andra. Jag försöker alltid att tänka positivt & göra det så bra som möjligt för personer i min omgivning. Varför kan inte andra det? Beror det kanske på taskig barndom? Eller? Jag vet inte, men jag tycker att alla ni som någonsin tyckt illa om personer som lyckats, ska ta & tänka om. Am I right or am I wrong?