lycka
| Postat i: Emis thoughts
0
För när man känner att man bara vill skrika utav glädje och låta hela omvärlden få höra det, då är man lycklig. Det finns inget stopp och ingen pausknapp. Det bara kommer. Naturligt. Man står där och ler som ett fån, utan en aning. Man vet inte varför, men med ett djupt andetag tar man emot det. Man ler och viskar till sig själv hur bra det faktiskt är. Att det är värt att vänta på sin tur. Att allting kommer, sakta men säkert. Att vandra omkring och övertänka, att yra omkring och hoppas, det hjälper till någon viss procent. Men att göra saker själv, that's the progress of being happy. Och när man nått den punkten då allting känns som ett paradis fyllt med blomhav och glittriga bakgrunder, då är det dags. Bara att fortsätta. Gå samma väg, samma stig, samma ruta.
Hittills inga kommentarer till lycka
