on and off

Ett tag har ju min blogg varit på och av, jag har uppdaterat mycket och sen har jag försvunnit. Men vissa inlägg vill man inte ha kvar här, så då är det bättre att det står tomt. Just nu behöver jag verkligen tänka igenom ett & annat..

Grejen just nu är att jag är så trött på att folk springer ut ur mitt liv, gång på gång. It's tearing me apart. Speciellt när det är personer man trodde att man aldrig skulle förlora. I dagsläget har jag två personer kvar i mitt liv, som jag umgås med och som bor nära. Min fina kille och min fina knäppa vän. Det gör självklart ont i mig. Men när jag tänker efter, så har jag alltid varit själv. Jag har aldrig haft ''tjej gäng och tjejkvällar'', jag har aldrig varit populär och jag har aldrig blivit prioriterad. Jag var den flickan som köpte en basketboll och kastade den mot en vägg för att den sedan skulle studsa tillbaka i mina armar. Jag var den flickan som hade en fotboll och rullade ner den för en backe för att sedan hämta den igen. Jag är den flickan som stod ute i regnet med regnkläderna och plaskade i vattenpölarna medans mamma kollade på. Helt själv. Jag har så starka minnen utav allt detta. Hur jag alltid blev vald sist till t.ex uppgifter där man skulle vara två&två, hur ingen ville leka med mig efter skolan för att de hade egna vänner, you know the story. På den tiden var det jobbigt, men nu när jag tänker på det gör det ännu mer ont.

 

Men för ett tag sedan var det en person som kramade om mig och sa ''Emilia, du är nog bäst på att vara själv, du är stark utan alla andra, det är nog därför Gud bokstavligen kastar ur dessa personer i ditt liv, du har de äkta kvar''. Och, lite så känns det. Även om jag hatar att vara själv och blir ledsen av tanken att inte ha någon som verkligen kämpar för att vara MIN vän, så är detta kanske bäst för mig? Jag har tänkt och funderat, min personlighet? Nej, jag är en lugn tjej, jordnära liksom. Folk säger alltid att man kan vara sig själv och hålla sig lugn i min omgivning. Men då tänker jag fan, shit jag måste vara världens tråkigaste människa haha, fast..jag är jag. Och jag tänker inte ändra mig för att få vänner, då är det ju inte jag, så vad är poängen med det hela?

 

Det jag försöker säga är att, detta är nog bäst för mig. Bara ha de närmsta. Mamma, killen. Hana, danstjejerna. Självklart har jag vänner, men det är inte personer jag umgås med dagligen, t.ex min fina Cissi, min fina Frida, Jackie, Emma, Darian..ni fattar. MEN. Själva utmaningen nu är att acceptera detta, för det är inte förräns nu jag INSETT. Så, jag behöver bara lite förståelse från alla som kan tycka att jag är otrevlig eller något, för jag känner mig inte som den gladaste människan precis, vilket ni kanske kan förstå. Thehe. Jag skriver igen när jag har något kul som jag vill föreviga på internet, som jag brukar. Puss på er :)

 

 

Förstår precis hur du känner dig och säger bara trött på folk. Man har ett värde, uppskattas man inte av nån så pass på dem, kommer det någon ny så hålls de på avstånd, behöver inte fler "vänner" det räcker med den ena nära riktiga vännen jag har. Det brukar ju oxå vara så att i stora vänskapsgäng råder det bara falskhet och inbördes beundran, där den ena hela tiden försöker vara bättre än den andra. Det kan man gott vara utan och känna sig lycklig som har en riktig vänskap med ett fåtal personer. Ursäkta långa kommentaren men går igenom samma tankar just nu som du hehe.

Kram och fortsätt keepin it real!

Förstår precis hur du känner dig och säger bara trött på folk. Man har ett värde, uppskattas man inte av nån så pass på dem, kommer det någon ny så hålls de på avstånd, behöver inte fler "vänner" det räcker med den ena nära riktiga vännen jag har. Det brukar ju oxå vara så att i stora vänskapsgäng råder det bara falskhet och inbördes beundran, där den ena hela tiden försöker vara bättre än den andra. Det kan man gott vara utan och känna sig lycklig som har en riktig vänskap med ett fåtal personer. Ursäkta långa kommentaren men går igenom samma tankar just nu som du hehe.

Kram och fortsätt keepin it real!

Umgås hällre med hundar än människor. En hund sviker dig aldrig, en hund uppskattar dig, är alltid glad att se dig, skiter i hur du ser ut eller vad du har/ inte har, den dömer inte. En hund försvarar dig om det behövs, always got ya back, lyssnar på dig och glömmer dig aldrig. En hund har aldrig en dold agenda, den är lojal ända in till döden och tom efteråt. En hund har allt man kan önska sig hos en vän och lite till!