Ett inlägg till min mamma. Det är så mycket jag kan och vill säga, men jag ska försöka sammanfatta det litegrann..

Mamma, tack för att du uppfostrat mig till den tjej jag är idag. Jag försöker vara dottern du alltid velat ha. Vi har haft våra bråk, svåra tider, men vi har även löst det. När jag mår dåligt eller gråter finns du där och försöker trösta mig med dina konstiga metoder haha.
Jag är tacksam, för du har gjort mig till en bra tjej. Folk säger ibland att det finns få som mig. Och jag tackar dig för just det. Det finns många jag försöker intala att livet inte bara är utseende och alkohol och svartsjuka. För det är ju synd att se folk som dricker varje helg, ligger runt, whatever. Du har lärt mig att man ska bete sig bra, att man ska ta ansvar för det man gör. Jag tänker inte som andra tonårstjejer, jag är rättvis i mitt tankesätt. Jag gläder mig åt andra, ger kärlek. När jag var liten och frågade om vad falsk betyder sa du alltid ''Du förstår när du är äldre''. Och det gör jag nu. Du har alltid fått mig att tänka som en bra tjej ska. Jag är glad att jag inte ligger runt, dricker, ljuger, hatar. Världen är så mycket mer. Du har alltid sagt att man är ensam oavsett vad fast att man blir stark av det. Fast där har du lite fel ändå för att den enda som stannar är alltid ens mamma. Iallafall min mamma, du. Tänk att du kämpat i så många år, uppfostrat mig, fått se ett & annat, mått bra, mått dåligt, gjort ditt bästa. Om jag kunde ge dig den tiden då du kämpade så länge skulle jag gett dig varenda minut, extra, att leva för, göra sånt du inte kunde när du var för upptagen med att oroa dig för mig. Förlåt för allt jag utsatt dig för, allt oroande, all ilska, du vet. Jag är så stolt att just du är min mamma. Det kunde varit så mycket värre. Någon som inte brydde sig om hur man ska vara. Jag säger inte att jag, eller du, är perfekt. Men jag tror att du gjort mig till en bättre tjej än vad jag någonsin kommer kunna bli. Och jag tänker vara den tjejen, för inte bara jag, utan folk älskar den sortens människa. That's who I want to be. Trots allt jag kan säga ibland, skrika, slåss, gråta, tjata, gnälla, så älskar jag dig. ♥

2009

Har ni sett pojken i randig pyjamas? Tyckte ni den var bra? Jag såg den för första gången denhär veckan och jag måste bara säga WOW. Jag grät som ett spädbarn, speciellt i slutet. Världen har varit så HEMSK. Visst detta kanske inte är en sann historia men denna film fick mig att öppna upp ögonen. Att dessa saker har pågått här på vår jord är bara sjukt. USCH. Slutet var värst, alltså fyfaaaaaaaaaaaaan vad ni måste se den! För er som är känsliga..håll för ögonen..hehe. Rekommenderar den starkt! Kunde knappt sova efter den, så hemsk var den!

Filmen utspelar sig under andra världskriget i nazityskland. En liten tysk pojke blir vän med en judisk pojke ifrån ett koncentrationsläger. Deras vänskap har dock konsekvenser..

Nu är det såhär va. Jag är fett taggad på mina framtidsplaner och jag hoppas av hela mitt hjärta att de blir av. Jag ska nå toppen med min fina Giannina, fortfarande ett hemligt projekt! Och efter studenten drar jag till London fo sho! Jag känner att jag kan börja planera, jag har alltid varit rädd för sånthär, men gör man inget så händer inget! Visst kan man tveka på att något inte kommer gå som det ska, det är normalt. Men ju mer man hoppas & tänker positivt, desto mer kommer man våga & vilja! Jag vill, jag kan, jag SKA!

Jag vill uppleva en riktig resa. Till ett varmt land. Bo på ett fint hotell och inte någon jävla håla, haha. Kunna bada i havet för första gången i mitt liv. I det klara vattnet. Sola så mycket jag vill. Äta goda frukter. Dricka goda drinkar. Gå på marknader. Åh. Missförstå mig inte nu. Jag har varit i Spanien, Cypern och Italien. Men i Cypern och Italien var det för kallt för att bada i havet och i Spanien vet jag inte varför vi inte badade i havet faktiskt, haha. Vill bara kunna ligga på en strand, spela volleyboll, bara vara. Uppleva den där ''semesterkänslan''. En dag!

Det gör så ont i mitt hjärta när mina vänner mår dåligt. Vissa vänner har jag en jävligt konstig historia med, men jag ger alla en chans. Och även om man hatat varandra, whatever, så vill jag finnas, vill vara en bättre människa än den som last-year-Emilia skulle ha varit. Det gör så ont att man inte kan hjälpa till ibland. För vad mer kan man göra än att trösta, krama och stötta? Vill sträcka ut min hand till varenda liten själ därute som gått vilse, gått in i mörkret, det där stora hålet. Jag vill se leenden, för det blir man själv glad av, inte sant? Alltså det suger att höra dethär men allting tar sin tid och det är tiden och tålamodet som får bort sorgen, believe me. Åhh vad jag vill uppfinna ett happy-pill. Ni anar inte. ♥

Alltså gaaaaaah jag orkar seriöst inte med onödiga människor! Alla som läser min blogg vet att jag är en snäll person och hatar bråk. Men nu måste jag få vara en bitterfitta för vissa grejer irriterar mig så stört mycket! Jag tycker verkligen inte om personer som klagar på mitt bloggande. Alltså, det här är MIN blogg. Ena dagen har jag massa inlägg om det&det, andra dagen har jag bara bilder på mig själv & vissa gånger har jag bara dancehall upplagt. Alltså, VARFÖR läsa om man stör sig så mycket på innehållet? Ja, ni kanske är besvikna, det är inte med meningen, men ni måste förstå att jag lag lägger upp sånt som intresserar MIG och gillar ni det så klickar ni er in här, om inte, hitta någon annan rolig människa. Förlåt, menar verkligen det men det är inte okej alltså. Ja, min blogg heter Marley och det är för att jag är uppvuxen med reggae och för att folk kallar mig det (på skämt ja). Men alltså..ja..Det var väl typ det. Så nu vet ni! Annars till alla som skriver fina kommentarer & sådär, love to you guys. XOXO / Eran emsi!

Ps. Kika in här imorgon vid 12:00, en tääävliiiiing ;)

HAHA alltså jag var bara tvungen & få ur detta. Håller ni inte med mig?

Hejsan hörrni! Jag tänkte börja dagen med att svara på en kommentar jag fck igår som fick mig att fundera! Jag vill inte alls vara negativ i bloggen, vill faktiskt bara uttrycka mig så ingen missförstår!

Det var någon feg, anonym liten jävel som skrev att jag snor någons ord & stil. Då undrar jag för det första: Vems stil? Och för det andra: Hur kan man sno ord..? Jag menar, ord är väl för att använda de? Och samma sak med ''stilen''. Kläder är till för att folk ska köpa de. Jag anser mig själv inte ha någon stil. Jag klär mig verkligen i allt möjligt. Jeans, hoods, cardigans, mjukisar, tights, denimskjortor, ah you name it. Jag har ingen stil utan jag kör bara på det jag är bekväm i & tycker är snyggt. Vill man kalla det en stil så varsågod. Men hur kan man ''sno'' någons stil? Man kan inspireras, ja. Man kan köpa likadana kläder, men sno? Om jag nu ''snor'' någon stil borde den personen ta det som en komplimang ellerhur? Tycker bara sånthär är sååååååå löjligt så det finns inte! Ni vet själva att jag inspireras av allt & matchar lite hejvilt med allt! Men något jag verkligen, verkligen gillar är denhär 80's/ghetto/vintage/hiphop looken. Svårt o se det framför sig kanske? Vet inte hur jag ska förklara men vaaaad spelar det för rooooollll? Så tycker dethär är så löjligt alltså. Aja, tack för mig! :D